Nu flyttar jag bloggen.
Gillar verkligen inte min nuvarande bloggadress..
Kommer kanske fortsätta uppdatera den här ibland.
Men kommer nog mest skriva på den andra.
Bli vän med mig på min nya (Y)
Distorted.bloggspace.se
-En otrolig bassist och musiker, spelade i bandet Versailles.
May you rest in peace
<3
Dom senaste dagarna har faktiskt varit glada dagar (:
Not a single tear I've shed. I think.
jag har haft folk runt omkring mig nästan hela veckan.
Folk som har fått mig på bra humör.
Tack! <3
Idag ska jag vara med Erii också (:
Det var himla längesen sist.
Har inte träffat henne på hela sommaren D:
Blir förhoppningsvis trevligt, om det fortsätter vara fint väder
^^
Hehue.
Har märkt att min blogg är nästan död nuförtiden.
Dumt 8<
Men jag skriver väl inte så intressanta saker I guess ^^
Anyways, nu ska jag blåsa håret.
Tjingeling!
Helvete!
Blev typ huuur glad som helst när jag såg att Marilyn Manson kommer
till Sverige igen.
Har verkligen längtat efter att han ska komma hit!
Dom gånger han har varit här så har jag missat det av olika
anledningar.
Har lyssnat på han i flera år nu osv.
Så typ springer jag ner till mamma och är helt hyperaktiv för att
berätta.
Jag: omg! Marilyn Manson kommer till Sverige igen, i
november!!!
Mamma: Synd för dig då.
Det var börjar på ett ganska långt och förbannat samtal.
Jag får inte gå på Marilyn Manson, för att jag inte har skött mitt
rum. Liksom vafan?!
Jag frågade henne: Men vad kan jag göra NU för att jag ska få gå,
hur lång tid har jag på mig osv??
Mamma: Det finns ingen chans att du skulle klara av att göra dig
förtjänt av det nu.
Jag: Men Tack så jävla mycket att du ger mig chansen!!
Mamma: *hånskrattar* Den chansen sabbade du för längesedan! Och
fler därtill!
Jag: Tack. *Här övergår ord till endast tankar* Tack så jävla
mycket för att du litar på mig, och för att du tror att jag är så
jävla värdelös.
Jag vet fan inte vad jag ska göra. Och när jag väl försöker göra
någonting bra, så blir hon ändå aldrig nöjd. Aldrig. Jag är alltid
ett misslyckande för henne. Sen säger hon att det är jag som är
otacksam. Helvete.
Hon säger att jag aldrig hjälper till, att hon får klara av allting
själv osv. Vilket inte helt och hållet är sant, flr när jag
väl erbjuder mig hjälp, så vägrar hon att ta emot den. Vafan begär
hon av mig?! Jag är inget jävla
idealbarn!!
Fan! </3
Det är så otroligt många människor som inte klarar av det.
Att leva här och
nu.
Ska det vara så svårt att lägga kalendern åt sidan för några dagar
och bara göra det man känner för?!
Min mamma är en av dom stackrarna som inte klarar av det.
Dessa jävla planeringar går mig på nerverna!!
Visstvisst, det är bra att planera saker.
Men inte allt, konstant varje dag, veckor i förväg.
Behöver jag nämna att hon är lätt
paranoid/pedantisk/perfektionist/kontrollfreak med en stolthet som
har stigit henne över huvudet years ago?!
Det kanske ni redan hade fattat.
Kanske inte.
Men hursomhelst.
Hon kan aldrig göra något spontant, utan det måste vara veckors
planering för allting som händer utanför denna stad.
Till saker hon ska göra inom stadsgränsen så behöver hon bara några
dagar. (Y)
Man lever bara en gång, right?
Så lev då förfan!
Ut och lev livet, finns så jävla mycket att se!
Våga satsa!
Våga ta risker!
Många gånger är det så jävla värt det!
Lika dom som inte gör någonting.
Som inte vågar ut och resa.
Som inte vågar åka ut på äventyr.
Jag förstår mig inte på dom.
Jag älskar äventyr!
Speciellt när det händer spontant.
Utan någon som helst planering.
Då hinner man inte få så höga förväntningar, vilket är bra.
Jag har inte gjort mycket alls den senaste tiden.
Och det märks.
Jag vill släppa ut all den energi jag har inom mig, och göra något
helt galet!
Det skulle va awesome!!
Prenumerera på denna blogg
|
